Projekt A119 kommer direkt från avdelningen för storslagna men vansinniga planer. När Sovjetunionen sköt upp Sputnik I i omloppsbana i Oktober 1957 var det en bedrift som aldrig tidigare skådats. När de dessutom bara några veckor senare följde upp med Sputnik II, där hunden Laika blev den första jordvarelsen att nå omloppsbana och återvända med livet i behåll. Denna historia händelse, som säkerligen hade kallats för “Sputnikgate” idag, uppfattades som en karateslag mot den stora, stolta amerikanska falliska självbilden. Den amerikanska (och inte så lite freudianska) besattheten av att ryssarnas avlånga raket hade nått omloppsbana drog igång Rymdkapplöpningen.
”Inget samhälle är så intresserat av vetenskapliga framsteg som det socialistiska” kan väl omöjligen ses som en provokation?
”The political implications of our failure to be first in space are a matter of public record. This failure has reflected adversely on United States scientific and political leadership. To some extent we have recovered the loss. However, once having been second best in the eyes of the world’s population, we are not now in a position to afford being second on any other major step in space”, samt ”The Soviet Union has announced openly its intention that some of its citizens will celebrate the 50th anniversary of the October Revolution (1967) on the moon.”
Uppskjutningen av Sputnik fick med andra ord rejäla konsekvenser för världen. Jänkarna hade tappat initiativet och grundade därför en av landets och kanske världens största teknologiska giganter, NASA & DARPA, för att visa att man menade allvar. Trots allt, någon måste ju ha sovit på jobbet om kommunisterna plötsligt var först i rymden, såvida inte… Gud, en ännu värre möjlighet var att planekonomi faktiskt var ett effektivare sätt att göra teknologiska landvinningar! Det skulle innebära för att planekonomi också var en bättre politisk inriktning överlag? Kanske var deras framgångar uteblev — inte på grund av att de är Satans avkomma och en styggelse för Guds ögon — utan snarare pga. de handelsembargo (hårda ord, backade av kärnvapen) som USA undantagslöst utsatte alla planekonomier för? Det var en obehaglig och obeskrivligt oacceptabel tanke! Så nu jävlar var man tvungen att visa bolsjevikerna vem det var som skulle ta människan ut i rymden!
1958 var inget bra år för USA. Flygande tefat observerades fortfarande över hela landet, sovjetiska (spion)satelliter fanns i omloppsbana och dessutom avslutades året med att Kuba blev kommunistiskt. Vad skulle man göra? Hur borde man svara? Man skulle förstås upprepa sovjeternas bedrift – men helst skulle man toppa den! Det absolut viktigaste var att USA:s egna bedrift skulle överskugga allt som sovjeterna någonsin gjort. Den Amerikanske Jesus vet vilka urflängda förslag som egentligen lades fram: Skicka en man, en kvinna, tre barn och en hund i omloppsbana så att man kunde göra en ”scifit-com”? Skicka späckhuggare till månen? Kärnvapenbomba månen? Bygga en internationell rymdstation? De måste ha varit en väldigt begränsad mängd förslag som presenterades, för på något sätt framstod ”kärnvapenbomba månen” som ett realistiskt alternativ. Trots allt hade man redan det mesta som behövdes för att genomföra det, och det var väl praktiskt på sitt sätt. Varför göra det svåra när man kan göra det idiotiska? Man slösade inte med hjärnkapaciteten för det hysteriskt hemliga projektet, vilket är ett mått på hur seriöst man övervägde möjligheten. Du kanske inte vet vad en telestrator är, men du har garanterat sett en användas! Du vet hur de i tv-sänd sport brukar rita små fula pilar för att visa vad spelarna borde ha gjort? Det är en telestrator. Även om det idag görs via dator uppfanns den ursprungligen av Leonard Reiffel. Men innan dess ledde Reiffel Projekt A119 med bl.a. Gerard Kuiper (som i Kuiperbältet, samt en ung Carl Sagan).
Genierna kom snabbt fram till att vad som först framstod som ett lockande alternativ började snart att visa sig opraktiskt så fort du/de ägnade mer än två sekunder att tänka över hela idén. Projekt A119 förverkligades som du vet aldrig och förmodligen exakt av det skäl som du tror. Man kunde helt enkelt inte vara 100% säker på att den amerikanska befolkningen verkligen helhjärtat skulle uppskatta (eller ens förstås varför) att man skicka kärnvapenstridsspetsar till månen. Vad hade den gjort för ont egentligen? Dessutom fanns det andra orosmoln. Vad som skulle hända om rymdraketen skulle explodera vid avfyrningen? Inget kunde vara mer pinsamt och förödande än ett kärnvapensjälvmål! För det tredje vore det idiotiskt att börja sprida radioaktivt nedfall på månen när man nu hade förhoppningar att skicka människor dit så snabbt som möjligt – vid det här laget var Hiroshima och Nagasaki redan dyrköpta läxor i effekterna av radioaktivt nedfall (fråga vilken hibakusha som helst, men helst Tsutomu Yamaguchi, som överlevde båda atombomberna över Japan.) Sovjet hade i sedvanlig ordning givetvis en motsvarande plan, men skrotade “Projekt E-4” av snarlika skäl. Dock hade Projekt E-4 en intressant motivation för att detonera ett kärnvapen; osedvanligt träffsäkert vill de undvika att en massa konspirationsteorier om att de bara fejkat hela grejen skulle florera och sprida dissidens i landets fabriker. I slutändan löstes konflikten via diplomatiska kanaler när parterna undertecknande det Partiella provstoppsavtalet 1963.
Fast med kärnvapen ombord…
Supermakterna hade motvilligt accepterat att det inte var någon höjdaridé att spränga månen med kärnvapen, så man fick helt enkelt fundera över på andra sätt man kunde visa sig bättre än ”det onda imperiet”. Därmed inleddes den mest överambitiösa delen av Rymdkapplöpningen. Olikt sovjeterna, som redan hade skickat hundar ut i rymden, hade amerikanerna mest haft misslyckade uppskjutningar, så vid det här laget var de så förutmjukade att de var tvungna att svara på det kommunistiska rymdundret. Först efter den lyckade uppskjutningen av den charmiga dödskalleapan Miss Baker i rymden 1959 kände USA sig redo att ta initativet i rymdkapplöpningen. Få hemliga projekt kan få en händelse av sådan monumental historisk betydelse som månlandningen att verka alldaglig och måttligt oambitiös, men Project Horizon var ett av dem. Om du skulle föreslå ett likadant projekt idag skulle det vara mycket svårt att hitta folk som lyssnade på dig. Men när det kalla krigets vindar blåste snålt var inga alternativ för galna!
Project Horizon kan sammanfattas i följande två steg: 1. Bygg en bas på månen. 2. Inom 10 år. Det är lätt att förstå hur USA kunde öronmärka lite pengar för ett så konkret och genomförbart projekt. Och förresten, för att det ska vara en utmaning: Det ska vara en militär anläggning som kan försvaras med rymdminor och kärnvapenbestyckade missiler(!). Vad detta innebar rent konkret var att man behövde 213(!) lyckade raketuppskjutningar – vid ett tillfälle då mer än hälften av alla uppskjutningar hade slutat i minst en besvikelse och som värst katastrof. Nej, inte ens NASA:s forn-tyska raketforskare var mogna för en sådan bravad och inte heller Horizon tog sig förbi planeringsstadiet. Det var, trots allt, ett smärre under att Aldrin och Armstrong lyckades att återvända till jorden oskadda tio år senare.
Som alltid hetsade stormakterna varandra precis som gräl- och avundsjuka barn, så givetvis fick Sovjet också sitt månbasprojekt. Zvezda
Efter att Apolloprogrammet hade gjort USA till den mest kosmofila nationen på jorden började man, sporrad av framgångarna med bemannade rymdfärder återigen fundera över månbaser. Men innan dess hade Sovjet säkrat trippeln i rymdligan och varit först i rymden med såväl han, hon och hund. Och det var kanske lika bra att ingen fick en månbas att lobba kärnvapen mot jorden. Men å andra sidan är det nuförtiden lättare och billigare än någonsin tidigare för att bygga en månbas, så en dag snart kan det vara dags att titta närmare på lärdomarna från A119 och Horizon.
(Project Horizon var inte på något sätt inspiration för Moonraker.)
Efter att de två nationerna tävlat om att vara först med att göra saker ett tag
Vill du veta mer?
Sovjets Projekt E-4
http://en.wikipedia.org/wiki/Zvezda_(moonbase)
http://www.pcmag.com/article2/0,2817,2412624,00.asp
Horizon doku: http://www.youtube.com/watch?v=9Xo6U_ubNe8
Project Horizon rapporter: http://www.history.army.mil/faq/horizon/Horizon_V1.pdf & http://www.history.army.mil/faq/horizon/Horizon_V2.pdf
http://falsesteps.wordpress.com/2012/08/06/project-horizon-part-i-christmas-island-launch-facility/
http://falsesteps.wordpress.com/2012/08/29/project-horizon-part-ii-the-minimal-orbital-station-and-the-orbital-return-vehicle/
http://falsesteps.wordpress.com/2012/09/22/project-horizon-part-iii-landing-soldiers-on-the-moon-and-staying-there/