MKULTRA hade lika många namn och betäckningar som en internationell dandy och var egentligen det perfekta exemplet på hur ett topphemligt forskningsprojekt bör skötas (faktum är att blivande projektledare borde undantagslöst studera det som case). Förvisso finns bara en bråkdel av det som skedde inom ramarna för MKULTRA dokumenterat och bevisat, men å andra sidan innehåller den bråkdelen pikanta tokigheter som nazister, tortyr, ofattbara mängder med droger, sexutpressning, olagliga experiment på civilbefolkning, illegal övervakning och folkdans. Så visst kan man undra varför CIA godkände och finansierade ett så uppenbarligen vansinnigt program i 20 år. Det finns många svar på den frågan, vissa mer spännande och skogstokiga än andra, men det minst utflippade svaret är förstås det kalla krigets kapprustning.
Under Koreakriget nåddes CIA av oroande rapporter som hävdade att kommunisterna kunde bryta ned amerikanska krigsfångar med nydanande och brutala förhörsmetoder. Man drog snabbt slutsatsen att det snart skulle vara ”sannolikt” att de där sumprunkande sovjeterna snart skulle kunna kontrollera lojala och frihetsälskande amerikaner på telepatisk väg! Tanken på att lojala amerikaner kunde förråda sitt land mot sin vilja oroade de goa gubbarna på CIA, förmodligen mest eftersom det var deras jobb att oroa sig över alla hot hur tokiga de än må vara. Men ryktena behövde undersökas. Grundligt. (Med den här bakgrunden av psykotisk paranoia var det egentligen märkligt att inte ännu värre saker hände.) Med den ständigt giltiga ursäkten ”sovjeterna har säkert redan gjort det och om de inte har gjort det – så mycket bättre! Då är vi först!” fanns det egentligen inga gränser för vad de som var involverade i projektet fick lov att hitta på och vilka lagar som man kunde förbise.
Forskningsprojektet hade flera, mindre ambitiösa föregångare, men målet med forskningen preciserades kanske bäst 1952, då under projektnamnet ARTICHOKE;
Således en modern variant av en klassisk filosofisk fråga: Går det att ta kontrollen över någon annans själ? Eftersom CIA ställde frågan diskuterade de inte saken i diskussionsforum eller skrev stor litteratur kring frågan. Nej, släng dig i väggen Faust! Nu skulle man testa psykadeliska droger, häxkonster, förbannelser och förtrollningar! Följaktligen samlades 1953 de mest lovande projekten under digrafen MKULTRA och därmed inleddes den fria världens galnaste forskningsprojekt, charmigt klädd i det galet paranoida 1950-talets pseudo-vetenskapliga psykobabbel. Trots allt, vilken nations totalförsvar kan ses som komplett om man inte också skyddar sig mot osannolika (eller helt inbillade) faror?
För övrigt var MKULTRA ett klockrent exempel på hur väl den offentliga och privata sektorn kunde leka med människoliv tillsammans – sammanlagt 44 högskolor, forskningsinstitut och läkemedelsföretag, 12 sjukhus och kliniker samt 3 fängelser (!) deltog vid olika tillfällen i projektet. Trots dess superhemliga status visade sig några av experimenten sig i efterhand så inflytelserika att man inte kunde dölja dem. Detta gällde speciellt de som genomfördes på Stanforduniversitetet, där man för ovanlighetens skull hade frivilliga testdeltagare (inte för att man lärde sig något av det). Både Ken Kesey (Gökboet) och Robert Hunter (från Grateful Dead) deltog i experimenten och upplevde nya dimensioner, vilket senare fick dem att ge sig ut på en drogodyssée över kontinenten. Men alla testdeltagare slutade inte sina dagar på ett så bekymmerslöst vis. Envisa rykten hävdar att Ted Kaczynski (ökänd som UNA-bombaren, USA:s värsta inhemska terrorist) deltog i liknande experiment vid Harvard.
Projektet saknade förvisso fullständigt ansvarstagande, men ambitionsnivån var det inget fel på. Framför allt var MKULTRA en mans underbart bisarra livsverk, nämligen den hemlighetsfulle och ytterst fascinerande projektledaren Sidney Gottlieb. Att en klen, klumpfotad grabb som slutade stamma först i vuxen ålder skulle komma att leda ett av CIA:s mest illegala, skandalösa och hemliga projekt någonsin kan tyckas högst osannolikt, men ibland överraskar världen. Gottlieb rekryterades till CIA 1951 (officiellt) för sina färdigheter som kemist och blev snabbt något av spionorganisationens giftspecialist. Gottlieb gjorde sig snabbt ett namn inom säkerhetstjänsten – beklagligtvis var det namnet ”Svartmagikern”. Faktum är att många av experimenten som genomfördes var så bisarra att man kan börja fantisera om exakt hur sönderknarkade den statliga säkerhetstjänsten egentligen var på den tiden. Gottlieb själv sägs ha varit något av en frequent flier (och det sägs att CIA-agenter under 60-talet regelbundet trippade sina kollegor som ”en kul grej”), vilket onekligen skulle förklara en del. Utöver detta är inte mycket mer intressant känt om Gottlieb som person, men desto mer är känt om hans verk.
Det mest ”kreativa” sättet att garantera nationens säkerhet var Operation Midnight Climax, där CIA helt enkelt köpte lägenheter som man gjorde om till horhus/tortyrkammare. Sedan hyrde man in några ”fallna kvinnor” som fick i uppgift att locka med sig moraliskt förkastliga män till lägenheten. När dörren låsts bakom dem insåg de tilltänkta torskarna snabbt att det var de själva som skulle bli pumpade, fulla av droger. För när drogerna väl fått effekt testade de anonyma männen såväl nya och gamla ”förhörstekniker”, vilket exempelvis kunde gå ut på att man hotade de vettskrämda horbockarna med att deras fruktansvärda upplevelse skulle vara resten av deras liv – såvida de inte omedelbart förrådde sitt land.
”Forskarna” såg självklart till att försökskaninerna inte skulle skvallra till pressen. När de hade testat klart för kvällen skickade man helt enkelt hem sina offer med en påminnelse att det vore synnerligen dumt att prata om vad som nyss hade hänt – om de inte ville att deras familj skulle få reda på att de varit otrogna mot både sitt älskade fru och land. Men för Gottlieb var experimenten inte något betydelsefullt midnattsklimax; svartmagikern siktade högre än så. För visst var LSD ett praktiskt och användbart (fast väldigt opålitligt) vapen i en kemisk förhörsarsenal, men Gottlieb var övertygad om att det fanns effektivare och smidigare sätt att utnyttja den potenta psykadelian. Kort sagt funderade Gottlieb över hur den amerikanska militären skulle kunna använda av LSD som ett vapen. Hans vision, som delades av många, var att militären skulle kunna förorena fiendestäders vatten med LSD och därmed få hela städer att snabbt falla i total förvirring, kaos och anarki. Enkelt, effektivt och betydligt mer humant än att använda små pojkar och feta män!
Möjligheterna tycktes oändliga! Tänk om en amerikansk spion kunde droga världsledare under viktiga politiska möten (helst TV-sända möten i FN)! De skulle göra sig själva till internationellt åtlöje, eller bli avsatta av mentala hälsoskäl eller interna maktstrider. CIA drömde om att iscensätta statskupper med en välriktad lapp. Allt det här lät ju kanon i teorin, men skulle en sådan djärv plan verkligen funka? Hur skulle CIA kunna vara säkra på effekten blev den önskade? Vad hände om attentatet skulle misslyckas? Konsekvenserna för nationen skulle bli omedelbara, negativa och långvariga (detta var trots allt en ny tid, då ”sannolika konsekvenser” inkluderade ett panglobalt kärnvapenkrig och mänsklighetens utrotande). Gottlieb menade att effekterna behövde testas, och från och med den stunden blev det en absolut nödvändighet att kidnappa och droga lyckligt ovetande amerikanska medborgare, helst så ofta som möjligt, i så stor utsträckning som möjligt.
Genombrotten och krigsbrotten i de nazistiska koncentrationslägren må ha varit än mer inhumant brutala, men de etiskt vidriga experimenten ledde till stora teknologiska landvinningar inom allt från biologi till raketforskning. Även om gränslöst maktmissbruk och illegala experiment kan tyckas vara ett mål i sig, måste man fråga sig vilka vetenskapliga genombrott som amerikanerna gjorde tack vare MKULTRA? Nästan inga alls, faktiskt. Det fanns flera anledningar till detta: I första hand fanns det fundamentala problem med hur experimenten planerades och genomfördes, och inte bara ur etisk synpunkter. De flesta av testerna hade litet eller inget vetenskapligt värde, de var sällan ordentligt kontrollerade och det fanns alltid många okända faktorer. Slutligen genomfördes de ofta av personer som fullständigt saknade vetenskaplig utbildning och därmed saknades de kunskap för att kunna bedöma och utvärdera experimenten. I princip lallade drogpåverkade agenter runt, gjorde lite vad de kände för, när de kände för det och kallade det för ”vetenskap”. Men så länge det inte fanns någon inom CIA som käftade emot kunde man fortsätta, och givetvis kunde eventuella kritiker alltid tystas och alla övertramp rättfärdigas genom att hänvisa till nationens säkerhet.
Gottliebs glada grabbar hade fler strängar på sin syra. De försökte träget att framställa ett perfekt sanningsserum, de försökte utveckla mikrovågspistoler för att kunna sudda ut folks minnen med hjälp av ljudvågor, de smidde planer på att avskägga Fidel Castro… Det bör också tilläggas att det påstås att Gottliebs män undersökte ”de mörka krafterna” i systerprojektet MKOFTEN, som gick ut på att CIA besökte medium, häxor, satanister, spåmän och andra som hävdade sig stå i kontakt med andevärlden och mörka krafter för att undersöka om de verkligen talade sanning. Men eftersom Satan inte finns härskar över jorden visade sig resultaten vara mycket nedslående. Man kan gissa att det utfördes ännu fler bisarra experiment, men eftersom all dokumentation förstördes i samband med en ”spontan vårstädning” av CIA:s arkiv har mindre än en tiondel av vad som försiggick kunnat bevisas. Mer än 150 olika operationer var planerade, men hur många av dessa som faktiskt utfördes och i vilket syfte är det ingen som vet. Så vad fick slutligen CIA att lägga ned MKULTRA? Tog någon sitt förnuft till fånga? Fann man det pinsamt att man hade trott att dessa tokiga experiment faktiskt skulle funka? Eller att CIA skulle ertappas med att ha köpt upp ”all LSD som fanns i hela världen”? Givetvis inte. Ingen verkade ha en tanke på det. Tills de åkte fast. Nästan.
Watergateskandalen som fällde Richard Nixon ”avslöjade” också flertalet hemliga program och var i allmänhet en riktig cirkus, både för media och politikerna. Men den var också av monumental betydelse för offentligt ansvarstagande inom den amerikanska statsapparaturen: Två långfingrar i ansiktet och en tjänstepistol mot skrevet var inte längre ett acceptabelt sätt att bemöta medborgare som krävde ut hemligstämplade uppgifter, så det blev snabbt moderiktigt att göra precis det. Eftersom CIA:s dokument avgjort inte var avsedda för allmänheten gav dåvarande chefen Richard Helms en vacker dag order om att dokumentarkivet med närmare 20 år ultragalenskap omedelbart skulle förstöras. Om det inte hade varit för att man missade att förstöra kopiorna av budgetdokumenten, som förvarades på annat ställe, hade förmodligen inget av projektet någonsin blivit känt överhuvudtaget (budgetdokumenten upptäcktes först 4 år efter Watergate). Med skriftliga bevis på det grovt illegala projektet inleddes det oundvikliga rättegångsdramat (spoiler: alla frikändes). Slutligen bör det tilläggas att det finns mycket som tyder på att CIA, nöjd med de bisarra resultat som MKULTRA producerat, gav sig ut på en global mordturné. I detta syfte startade man systerprojektet MKDELTA som iscensatte liknande experiment långt utanför USA:s gränser. Bland annat sägs den oförklarliga masspsykos som 1953 drabbade den franska småstaden Pont-Saint-Esprit, där 7 personer dog och 50 personer blev inlagda på mentalsjukhus, ha varit ett MKDELTA experiment som gick snett. Eller bra. Ingen vet. Vidare sägs MKDELTA också ha haft ett ”rikt utbyte” med de japanska forskare som anklagades för krigsförbrytelser under under former som liknande Operation Paperclip… Men detta är fortfarande väldigt tvistar fortfarande de lärde, och det har förblivit lösa spekulationer och rykten. Men med tanke på vilka skamliga experiment som faktiskt har bevisats vore det förstås inte otänkbart.
Sidney Gottlieb avslutade sin karriär i underrättelsetjänsten 1972, strax innan allt gick åt helvete. Trots all den tid och alla år som han hade lagt ner ansåg han att MKULTRA var en stor besvikelse. De sista åren i sitt liv ägnade Gottlieb åt att ta hand om de obotligt sjuka och döende, samt ägnade sig åt att valla getter och dansa folkdans fram till sin död 1999. Med tanke på alla de konspirationsteorier som fortfarande omger MKULTRA, kombinerat med bristen på insikt, kan man bara konstatera att MKULTRA var det ultimata hemligstämplade projektet: Ett fullständigt bisarrt projekt, sanktionerat från högsta ort utan insikt eller ansvar, med en oändlig budget som aldrig inspekterades och en fullständigt orubblig övertygelse om att LSD alltid helgade medlen. Det är tur att vi inte gör något liknande idag.